Det finns inget egentligt behov att förlänga Sveriges kärnkraftsberoende – tvärt om. Redan 2006 visade Greenpeace att en bred energiomställning är fullt möjlig.
I scenariot utgick vi från ett nära samarbete mellan de Nordiska länderna, som alla har olika förutsättningar att ställa om.
En viktig del i omställningen är att vi måste bli bättre på att utnyttja de stora vindenergiresurserna.
I Sverige har vi goda möjligheter att bygga ut vindkraften både på land och till havs. En utbyggnad av vindkraften skulle kunna generera 20 000 nya jobb fram till 2020.
Vindkraften kompletteras med biomassa, biogas och solenergi. Vid utvecklingen av bioenergi är det viktigt att vi inte börjar exploatera bränslen som inte är hållbara.
Solceller har stor potential om vi investerar i utvecklandet av kostnadseffektivare teknik.
Utöver detta måste även energiförbrukningen effektiviseras. Vi kan fortfarande göra stora insatser för att minska elanvändningen. Till exempel värms många hushåll upp med direktverkande el. Bara genom insatser för att konvertera dessa hushåll kan vi göra stora besparingar.
Omställning kommer inte bara att kunna täcka el – och värmeförbrukningen i Norden, utan också ge möjlighet att använda betydande mängder el i transportsektorn.
Samtidigt kan kärnkraften avvecklas i Sverige och Finland gradvis fram till 2025 – och kolkraften i Danmark och Finland fram till 2030.
Sverige har, trots goda förutsättningar, hittills inte lyckats leda arbetet att ta fram hållbara energilösningar. Detta beror på att det saknas långsiktiga politiska spelregler. Den svenska energipolitiken har varit alltför oklar om tidpunkten för när dagens kärnkraftreaktorer ska tas ur drift.
Nu måste vi välja rätt väg. Världen är i skriande behov av de nya tekniker och lösningar som snabbt kan minska utsläppen av växthusgaser.Då är effektiviseringsteknik och förnybar energi överlägsna allt annat.
Men om Sveriges politiker nu byter spår och tillåter en utbyggnad av kärnkraften, då kommer vi med största säkerhet att missa chansen.